Dag 3- Päronen..
Mina föräldrar har haft problem sen jag föddes, eller ja långt innan det också. Svåra problem vilket gjorde att de inte kunde ta hand om mig. När jag var 2,5 år typ "annonserades" jag ut på socialen. En familj i bromölla nappade, mina väskor packades, och Emilie 3 år for ivägmot ett ändrat öde.
vara en cool morfar till Tilly!
Om min mamma får det faktiskt stå en tom rad. Jag har aldrig träffat henne som jag minns. Och nu är hon tyvär bland älskade och nära uppe bland molnen. Jag önskar jag hade kännt henne,men ändå inte. Jag har alltid sett henne lite som en ängel.
Så en ängel får hon förbli.
Emilie,
Jag kan inte låta bli att bli berörd av det här inlägget. Konstigt, du och jag har inte pratat på flera år och lever helt olika liv idag men när jag läser detta korta, ganska osentimentala inlägg så är jag tillbaka i vår brandom när vi lekte och fnittrade. Problematiken med din familj och föräldrar var bitvis fruktansvärd för dig, och lite grand för mig som stod och såg på. Inte kunde hjälpa. Men jag kommer så väl ihåg en gång när vi pratade om framtiden och familj osv så sa du till mig att du ville bo i Karlshamn ihop med en kille och bli mamma tidigt, världens bästa mamma. Allt din mamma inte var för dig. Och där är du idag, jag är stolt över dig.
Återigen all kärlek och lycka till dig från en gammal vän!
En ny favoritblogg helt klart.
Välkommen in i bloggens värld. Du skriver helt fantastiskt bra och detta inlägget berörde mig väldigt...
Massa kärlek & kramar till både dig & din lilla familj!
Puss/Emelie & Betis <3
Emilie...jag kan inte låta bli att skriva detta. Detta jag har läst får mina ögon att tåras...blir väldigt berörd.
Är stolt över dig! Du fina arbetskamrat och vän.
Många kramar Pernilla
